ja, bilden förklarar ju det mesta haha

hej twitter och hej alla twittrare!

Väger upp mitt förra inlägg med lite sånt här seriöst.
Chillar fortfarande kvar i sängen, men för att göra någon nytta fundarar jag samtidigt på vad jag ska göra av den här bloggen. Det är spännande att minnas tillbaka på när jag började och vad mycket jag höll på med fotografering, designer, kodande och bloggandet i sig. Idag har jag varken "tid" eller ork för något av det knappt. Även fast jag hemskt gärna skulle vilja ha det. Men men, jag ska försöka hålla den här lilla hålan vid liv, kanske skruva ner designen några varv och fixa några bilder att visa. Något ska det i alla fall bli.
Hoppas ni önskar mig lycka till! Är tacksam för att ni hänger här och kollar in varje dag. Puss!

Förutom att plocka fram kameran så har jag igår och idag haft det lugnt och mysigt med min pojk, först en tur till Askersund igår och sen en skön hemmakväll. Idag - Avslutat jullov med en lång mys-sovmorgon med gullig frukost och jag skojar inte när jag säger att all tid verkligen har varit välbehövd ♥ Skönt att äntligen kunna andas ut.

Tur att dessa fina dagar hanns med, för imorgon ska del 4 av 6 av gymnasietiden få sin början. Jag håller tummarna för att jag kan kliva ur sängen fler timmar tidigare än vanligt och att vårterminen inte blir för hård!

Jag tog fram kameran, det var dags för det. Den har legat på min hylla, orörd, alldeles för länge. Jag kan inte säga att jag varken har lika mycket inspiration eller skaparlust som för några år sedan, men om den inte finns får man tvinga fram den. Här är mitt försök till någon form av kreativitet, skaparvilja och fotografier som föreställer detaljer från mitt rum. - Man tager vad man haver!

Hej vänner, hej 2012, god fortsättning!

Jag minns tillbaka på det här året med något som min mentor sa till mig innan sommarlovet 2011; "Det är oftast under sommarlovet mellan ettan och tvåan som man växer och förändras mest". 
Jag har tänkt på det där ganska ofta och han hade rätt, kanske hela det här året mellan ettan och tvåan, 2011, har förändrat mitt liv totalt. Det känns inte riktigt så, men för ett år sedan hade jag så många tankar i huvudet och ville så mycket med mitt liv, med mitt sociala liv och tanken på att växa som person.

Början av 2011 och framåt våren känns i efterhand lite som en stormvind. Det var så också, även fast man många gånger kanske inte märkte av det, eller vågade tänka så. Det blev en vår med nya upplevelser, nya vänner, nya känslor. Även om den perioden i mitt liv kanske inte varit den mest "cleana" så har den i alla fall betytt väldigt mycket och har avgjort i stort sätt mitt nuvarande liv på många sätt.  

Den där födelsedagsveckan i maj var den bästa veckan under året. Jag tror att min pojk har jag till största del att tacka för den och den där sista dagen den veckan blev det ju faktiskt vi två -tillslut. 

Sommarlovet blev så som min mentor sa, den blev något som gjorde att jag växte, men att man insåg det efteråt. Förutom en vecka på Peace and Love, spenderade jag nästan varje dag med min pojk och njöt av alla sommriga dagar i tomma hus. Liksom två unga som rymt hemifrån för en stund för att leva livet fullt ut, för det mesta utan krav. I alla fall då jag inte jobbade vilket jag gjorde en del. Men vi levde och blev bekanta med varandra på riktigt. Du, bästa vän och pojkvän, - tack för den finaste sommaren♥

När sommarlovet började närma sig slutet far den där bästa vännen och pojkvännen till ett Sydkorea och jag skulle härmed gå tillbaka till att spendera dagarna själv eller med vännerna. Att skriva om hur det är att leva så för en tonåring med mycket tid att tänka skulle nog ta en bra stund, för att leva så är inte riktigt lätt. Dock är jag glad över att det är så bra som det är ändå och höstens långa resa dit gjorde nog att vi växte båda två, samt att han nu är hemma över lovet och en vecka till. Men mycket av resten av året gick till att studera, fundera, längta och hitta rätt. Under sista perioden nu på egen hand har jag i alla fall lovat mig själv att växa lite till, att tänka lite mindre och att hitta mig själv lite mer. Det är allt för lätt att tappa bort sig har jag upptäckt. Angående själva distansförhållandet nu såhär i halvlek så får vi väl som båda ensamvargar vi är från början, kanske nästan unna oss de sista månaderna som själva haha. Vem vet, det är ju nästan efteråt som allting börjar på riktigt..

Men hursomhelst, för att börja avsluta denna krönika/resumé av mitt 2011 så får jag tacka så mycket för alla er som jag lärt känna, haft i tankarna och vissa som jag idag kanske tappat bort. Ni har i alla fall gjort mitt 2011 till ett av de mest händelserika och bästa året. Tack till alla er under nyårsafton också, det var en av de bästa kvällarna under hela året faktiskt. Kunde knappast ha blivit bättre!

Puss på er alla nu, ha ett fint 2012!
Cred till er som orkat läsa sig igenom detta också hihi, kändes att det var dags att skriva lite. ;)

Er Agnes